Om oss

Vi som döljer oss bakom hemsidan är Rasmus Nyman och Fredrik Gammelsrud. Inbitna jägare som sätter jakten på våra nordiska predatorer främst!

Här nedan kommer en kort presentation om oss själva:

( Missa inte att det går att trycka på hundarnas namn för mer information om dom )

Rasmus Nyman heter jag och är 23 år, och bor strax utanför Falköping, Västergötland. Jag har två egna hundar, en östlaika med namnet Tyson av finsk härkomst finns i hemmet. Planen är att försöka göra honom till ren rovviltshund, där allt från grävling upp till björn skall jagas, samt vildsvin.

Sen har jag en finsk stövare vid namn Rambo som även han kommer från grannlandet i öst. Han kommer från bra rävhundslinjer och just där kommer tyngdpunkten för hans del ligga i framtiden, men han skall även få chans att jaga lodjur om han önskar.

Även en foxterriertik på drygt 4 år som heter Kajsa har jag tillgänglig att jaga med, och hon jobbar väldigt rörligt, alltså passar hon bäst som rävsprängare.

Jag jagar under ett jaktår mestadels räv och grävling. Jaktformerna varierar, men ju mer man jagat desto mer fastnar jag för själva hundjakten. Allt från den actionfyllda grytjakten, till ett rävdrev eller att få höra en ståndskall bryta tystnaden en ljummen augustinatt i jakt efter grävling har sin speciella charm!

Fredrik Gammelsrud er mitt navn. Er 26 år og kommer fra Østfold i Norge. Har nå tre hunder, Øst-sibiriske laikaene Hector og Nikita, og også jeg har en Fox Terrier, med navnet Ronja. På vintrene har jeg også Manollo Rodriguez sin plotthund King, som brukes flittig under gaupejakta.

All min fritid og oppsparte penger går med til jakt, og da er det i første rekke jakt etter rovdyr. Jakt med hund er da den jaktformen som ligger mitt hjerte nærmest, kanskje ikke så unaturlig da min tålmodighet når det gjelder å sitte stille, ikke er veldig stor.

Mesteparten av vinteren går med til gaupejakt, eller forberedelser innfor denne jakten, og på høsten er det jakt etter grevling, rev og bjørn som gjelder. Men gaupejakta er den jakta som prioriteres først, ingenting kan måle seg opp mot å gå på et gaupespor i stupbratte fjellsider, og etter å ha sluppet hundene, høre gaupelosen klinge imellom dalsidene.